Some facts about kennel Ridotto 
 

• To date, since the start in 1988, the kennel has bred 22 litters

• Over the years the kennel has shown a many breeder’s groups awarded with Honorary Price on Kennel Club and speciality shows.

• Kennel Ridotto has been placed as Best Breeder’s Group on special shows held in Sweden and Norway.

• On two occasions – in 1996 and 1997 - has a breeder’s group of Dalmatians from kennel Ridotto won BIS at a Swedish Kennel Club official show.

• A number of  Ridotto Dalmatians are obedience titled and have competed successfully against dogs of working breeds.

• Most Ridotto Dalmatians are however family dogs
   

A little bit of background
 

I have owned Dalmatians since 1972 when I bought my first one – a male, black spotted, 5 months puppy. I read and advertisement in the local news paper went to see the puppies and directly bought one to take home with me. In 1981 I bought my second Dalmatian – a liver male - from kennel Solbo. I bred my first litter in 1988 and my last litter was born in March 2005. Presently I have nine Dalmatians at home: three males and five females. The oldest is 11,5 and the youngest is a female from the last P-litter. I have never bred Dalmatians extensively. I have had one or occasionally two litters a year. This is all what I can manage considering that the other dogs at home, work and family must also be included in life and that a really good and suitable home must be found for each puppy. I have never owned any other breed of dog although I have many friends who are active with working breeds.

The reason that I have been faithful to the Dalmatian breed for over 30 years is precisely the characteristic Dalmatian temperament: always happy, strong personality, inventive and intelligent, and with a good portion of genuine canine instincts and behaviour including a distinct body language. Given the choice between a beautiful show specimen of the breed but lacking the characteristic breed temperament and a more mediocre Dalmatian but true to type with regard to temperament, I would chose the latter. I am very interested in dog training and over the years I have competed in obedience with several of my own dalmatians. Several Ridotto Dalmatians are mentality "tested" (in Swedish "mentalbeskriven" MH).
 

A few words of breeding philosophy

My breeding ideal is to achieve both goals – a Dalmatian should both look like a true Dalmatian according to the breed standard and have the characteristic mentality. What a Dalmatian should ideally look like is described in the breed standard and each breeder and judge must for his or her inner eye visualize this ideal. I put much emphasize on type, conformation, good movements and temperament, health is of course also of prime importance.  The Dalmatian was once used a coach dog, something we should never forget. This means that  free and effortless movement, together with sound feet and bone, are essential.

As breeders we have a heavy responsibility to find good homes to our puppies. Dalmatians, especially young ones are active and energetic dogs and demand a good deal of time and effort, combining attention, affection, leadership and rules. Not all people today have the time and engagement to raise a young and active dog into a harmonious adult. Since the early 1980s I have feed the dogs the traditional style using wheat meal and vegetable mixer to which raw meat (beef), vegetable oil, vitamins and minerals are added. In addition the dogs eat leftovers, vegetables and seasonal fruits and berries (which they pick themselves in our garden).
 

För mig är dalmatiner en fantastisk hobby, rolig, spännande och intressant. Denna hobby innehåller som så mycket annat i livet framgångar och motgångar, glädjeämnen och sorger. En sak är säker, fullärd blir man aldrig och man vet heller aldrig vad som väntar ’runt hörnet’.

Mitt mål som uppfödare är att få fram friska och sunda rastypiska dalmatiner med det rätta temperamentet: glada och livliga, smarta, med stark flockkänsla och en god portion karaktär och personlighet. Det är sådana hundar jag vill ha själv och det är sådana hundar jag vill föda upp.

Jag är angelägen att mina egna hundar skall ha det bra. Det skall leva som familjemedlemmar, vara välskötta och utfodras med bästa möjliga foder – därför har jag i drygt tjugo års tid blandat foder själv, med färskt kött, spannmål, grönsaker, fett, vitaminer och mineral  av högsta kvalitet. Du som har frågor kring hemmablandad hundmat är välkommen att kontakta mig så skall jag göra mitt bästa att svara på Dina frågor.

Jag tror att en stark och öppen specialklubb som ser till  rasens bästa och planerar för framtiden. Efter att ha varit engagerad i Svenska Dalmatiner-Sällskapet i nästan 20 års tid – i Dalmatiner-Kurirens redaktion, som redaktör för Kuriren under ett antal år, som sammankallande i valberedningen i flera år, som aktiv i Västra Aktivitetsgruppen under många år, som ledamot i avelskommitten, som ordförande, och nu under sista året som vice ordförande - har jag beslutat mig för att avsäga mig alla föreningsengagemang. Tiden och orken räcker helt enkelt inte till. Arbetet tar mycket tid, hem och familj tar sin tid och fritiden vill jag kunna ägna helhjärtat åt min hobby: mina egna dalmatiner och allt vad det innebär av tävlingsverksamhet, träning och då och då en valpkull.

Jag tror på största möjliga öppenhet inom hunduppfödningen.  Jag lämnar gärna ut alla uppgifter jag har om min egen avel inklusive sjukdomar, defekter och exteriöra fel som förekommit - ’kullrapportering’ om man vill kalla det – till den som är intresserad. Jag föutsätter också att andra uppfödare på motsvarande sätt har en öppenhet när det gäller sin egen avel. Genom sådan insyn i varandras avelsarbete tror jag att vi på sikt kan bibehålla dalmatinern som den friska och trevliga hundras som vi känner den.